God helg. Förra året skrev jag och en klasskompis ett PM om självkänsla. Innan arbetet hade jag inför mig själv tänkt att jag visste vad självkänsla handlade om. Jag tänkte då att det var synonymt med självförtroende. Efter arbetet vet jag bättre. Jag brukar tänka såhär; självförtroende är bundet till prestationer - vad jag kan och vad jag gör bra. Självkänsla däremot är kopplat till hur du känner om dig själv. Inte kopplat till prestation, inte kopplat till andras tankar - bara helt enkelt vad du känner inför dig själv. Och det är just självkänslan som många behöver öva på. Själv har jag genom livet gått omkring med bra självförtroende, medan självkänslan inte matchat. Och när vi då skrev detta PM om självkänsla, så kom det under arbetets gång fram, från intervjuer och research, att det inte är så enkelt som man tror. Att ha en god självkänsla alltså. Och framförallt att ens för sig själv kunna sära på självförtroende och självkänsla. Men jag tror att när man lär sig förstå skillnaden så kan man på ett bättre sätt börja jobba med sig själv. Under PM skrivandet, så dök Mia Törnbloms namn upp många gånger. Mia Törnblom är en svensk författare, och utbildare i ledarskap. Man kan väl också säga att hon är livscoach? Iallafall. Mia T. Hon har skrivit böcker som bl.a. "Självkänsla nu!", "Du äger!" och  "Samlade tankar om själkvänsla". Och för ett år sen då, efter att läst alla dessa vetenskapliga artiklar om självkänsla och forskning som visar si och så, så kände vi att "asså denhär Mia, det hon skriver är ju bara humbug, det är media och det är pengar." Jag hade hennes bok "Självkänsla nu!" hemma, vi bläddrade lite i den, fnös, skrattade till och la undan den.. Vi skrev färdigt PM:et och kände oss klokare men helt färdiga med självkänsla. 

Nu, ett år senare. Jag har haft ett tufft år. Det har hänt mycket dåliga saker runt omkring mig. Jag har också gjort dåliga saker. Jag har ljugit, jag har betett mig som en idiot. Jag har varit på botten och insett att om jag inte skärper mig så kommer mitt förhållande raseras, jag kommer förlora vänner, och jag kommer aldrig kunna förlåta mig själv. Så jag grät, jag bad om ursäkt, och jag bestämde mig. Jag måste lära mig att älska mig själv innan jag kan älska någon annan. Det är så klychigt, att det är smörigt, att jag har hört det en miljon gånger. Men - det är också sant. Såklart älskar jag, jag älskar så mycket att det emellanåt känns som att mitt hjärta ska gå sönder. Men samtidigt som man älskar måste man behandla den man älskar rätt. Och i och med att jag inte behandlar mig själv rätt, jag tar det för givet att människor behandlar varandra illa, så har jag också behandlat dem jag älskar på sätt som inte är rätt. Att ljuga, gå bakom ryggen. Vad är det för sätt att visa att man älskar någon? Jag har levt i en slags fantasivärd där jag  jag jag varit i centrum. Jag ljuger för sambo. Tänker att det är bättre att han inte vet. Men blir samtidigt arg för att han kanske ljuger för mig? Ja, ni hör ju. Det är helt jälvla sjukt.  

 

För ungefär en månad sen hade vi en falling out. Vi pratade ut. Vi har båda gjort misstag och båda blivit sårade. Tilliten är inte vad den borde och förhållandet är inte vad den borde. Men vi bestämde oss att försöka. Att jobba med oss själva. På vårat förhållande. Och jag erkände att jag måste jobba upp min självkänsla för att någonsin kunna ha ett hälsosamt förhållande. Och då. Då kom jag ihåg, att jag hade dendär boken. "Självkänsla nu!". Jag rotade fram den, dammade av den, och läste den. Och kände mig efteråt så jävla träffad, men så jävla lättad. Det kändes som att jag påriktigt kommer bli bättre om jag gör som man bör enligt boken. Jag började skriva "Jag-är-bra-bok", som jag skriver i varje kväll, med tre rubriker "Bra", "Tack" och "Hjälp". Där skiver jag alltså minst tre (eller fler) saker som jag har gjort bra under dagen, tre (eller fler) saker som jag känner tacksamhet för just i dag och tre (eller fler) saker som jag skulle vilja ha hjälp med imorgon/ framöver. Och efter att ha skrivit i ”Jag-är-bra-boken" under några månader kan jag tillföra ytterligare en punkt och det är: Något jag har gjort mindre bra under dagen och hur jag skulle vilja göra det annorlunda. Utöver detta har jag mitt som jag kallar det för, "mantra". Det är något som heter affirmationer. Jag ska alltså (jag kör morgon, dag, kväll) ha något att upprepa för mig själv. Man kan säga att man lurar sig själv tills man tror på det man säger. "Fake it 'til you make it!". Exempel, ställa sig framför spegeln eller bara upprepa för sig själv "jag är värdefull, jag är värdefull, jag är värdefull". Just nu har jag valt "jag väljer att känna tillit". Även om jag bara gjort detta under en rätt kort tid, så känns det bättre. Uppmanar alla att lära sig att älska sig själv. Jag som bråkar med ätstörningen, känner att det även blivit lite bättre på den fronten. Men självklart kommer tankarna alltid vara kvar, och jag är långt ifrån fri från sjukdomen. Jag måste ibland göra mig av med maten och ibland hetsäta, men jag tror att jag tagit mig ur dendär jävla svackan jag var nere i. Nej, jag vill inte jinxa något men samtidigt som det är bra att erkänna sina brister så är det viktigt att äga sina framgångar.      

Alla kan behöva en boost i sin självkänsla. Säg bra saker om dig själv, gör saker du mår bra av, våga drömma, våga hoppas! Avslutar med ett bra citat av Diane Von Furst. 
   

“The most important relationship in your life is the relationship you have with yourself. Because no matter what happens, you will always be with yourself.”