karmakontot - timbuktu
Försöker göra nåt, som kanske inte är bra, men som skulle tvinga fram sanningen. Eller iallafall en sanning. Min sanning. Den som jag hittat på i mitt huvud. Men det leder bara till ångest, skuld, skam och ännu mer ångest. Och tystnad. Ibland fattar jag inte hur sambo orkar med allt mitt skit, allt onödigt kaos. Min hjärna slår inte av. Någonsin. Sover värre än någonsin och plugg finns så mycket och tentan ligger runt hörnet. Fick iallafall igår höra att jag gått ner i vikt. Något positivt i detta jävla helvete som jag själv skapat. Svartsjuka, lögner... vad hände med mig? Hur har jag hamnat så långt ner? Jag vill spola tillbaka tiden till fyra månader sen. Innan jag fuckade upp det. Innan jag började ta saker i egna händer och huvud utan att faktiskt öppna käften och prata om saker. Käpprätt åt helvete. Fuck. Hur ska detta bli nudå? Vi ses när vi ses.
Åh vännen <3 Du vet att du kan prata med mig om det är något du känner att du vill dela med dig av. Vill verkligen att du ska må bra och vill göra allt jag kan för att du ska göra det. Vet hur det är när känslorna bara totalvänder och blir så jävla jobbiga och outhärdliga att man inte vet vad man ska ta sig till. För mig varierar det mest hela tiden. Kan vakna med en helt okej känsla för att sedan ett par timmar efteråt må så jävla dåligt och inte fatta hur jag kom till det tillståndet.. Hoppas du mår bättre idag <3 Styrkekramar!!