alla har en historia

Såååååååå man kan lugnt säga att ensamhetsveckan inte fått en bra start. Har inte kunnat behålla nån man jag ätit, förutom morgongröten såklart. Frukost är heligt. Den ska man inte leka med. Iallafall. Det har inte ens gått två jävla dagar. Patetiskt. Påväg hem igår fick jag världens jävla äckliga ångest och kunde inte sluta tänka, tänka, tänka. Det blev så illa att jag gick och köpte, åt, och spydde massor med mat. Allvarligt liksom. Snacka om slöseri med pengar. Och min kropp!!! Vad håller jag ens på med?! Helt jääävla fucked up. Vet inte vad jag ska göra. Vet inte varför jag mår så kasst hela tiden. Hatar mig själv, min sjukdom, min kropp, min ångest, mina tankar. Åh. Vill egentligen inte ens skriva om det här men jag måste göra någonting. Jag har försökt hålla mig upptagen och göra annat. Men kom igen jag måste kunna vara ensam ibland. Jag klarar av det. Liksom, jag behöver inte ha en barnvakt. Vad har ens hänt med mig. Jag måste ta tag i mig själv. Såhär kan jag inte ha det. Det går inte. Jag går under. Mörkret får inte ta över. Vi ses när vi ses.